Baseball och New York Yankees

Under min tid i USA har jag verkligen lärt mig att älska baseball. Det finns två sporter i USA som är upphöjda långt över alla andra sporter, det handlar förstås om football och baseball. Man kan säga att american football kommer på förstaplats, de har de allra högsta publiksiffrorna och får mest utrymme i medierna. På god andraplats kommer dock baseboll, som enligt min åsikt är en mer spännande sport. Jag upplever att football ofta kan vara en ganska utragen historia. Football består egentligen av korta intensiva pulser av aktivitet, däremellan är det avblåst och stillastående. Ofta flyttar sig spelarna på planen endast några meter fram och tillbaka, fram och tilbaka, vilket i längden blir ganska långtråkigt.

Baseboll är en sport som har sitt ursprung i sent 1800-tal i England och på Irland. Det är en gammal sport där man håller på traditioner. Reglerna har faktiskt inte ändrats nämnvärt under dess historia. Baseball spelas mellan två konkurrerande lag med nio spelare vardera. Kampen står mellan det ena lagets ”pitcher” och motståndarlagets ”batter”. Pitchern kastar bollen mot ”the home plate” där battern och catchern står. Catchern står bakom battern och kan ge tecken till pitchern så att han ska kunna fånga bollen utan att battern får till sitt slag. När battern får in ett bra slag kan denne vinna poäng till sitt lag genom att ta sig runt planen via first, second och third base, undvikande att bli bränd av motståndarlaget. Läs mer i detalj om hur spelet fungerar på Major Leagues Baseballs hemsida:  http://mlb.mlb.com/mlb/official_info/official_rules/official_rules.jsp

Det lag jag har lärt mig känna tillhörighet till under min tid i USA är the New York Yankees. Det är ett av de största och mest populära lagen i landet. Klubben huserar i stadsdelen Bronx i New York City. Det andra stora laget i New York är the Mets. Några av de allra största spelarna har spelat för the Yankees genom åren. På listan finns namn som Babe Ruth, Joe DiMaggio och Lou Gehrig, detta är personer som många i Sverige kanske bara hört namnen, men i USA är de ikoner vars historia alla känner till.

Störst puls blir det när the Yankees spelar mot ärkerivalen Boston Red Sox. Dessa matcher kan ha enorma tittarsiffror, en stor del av landet sitter nämligen då bänkade framför TVn. Baseball är verkligen en nationalsport i USA och besöker du någonsin landet så rekommenderar jag verkligen att du köper biljetter till en match. Det finns nämligen inget som slår att vara på plats och se en match live. Har du inte blivit såld på sporten tidigare så kan jag nästan lova att du blir det då.

 

Bruce på Ullevi

bruceTvå dagar innan jag lämnade Sverige så var jag på besök i Göteborg för att beskåda årets stora händelse, i alla fall för min del. Konsert med Bruce Springsteen på Nya Ullevi. Har liksom växt upp med Bruce och The E Street Band, mina föräldrar har alltid älskat Bruce och hans musik, jag här därmed fått låtarna med modersmjölken. Som vuxen uppskattar jag nu låtarna precis lika mycket som mina föräldrar än gång gjorde, och fortfarande gör.

Vädret var inte det allra bästa men när bandet kliver in på scenen och kör igång med Marys Place så är allt regn och blåst bortglömd och det finns bara där och då. Stämningen är på topp, trots att det väl är tionde gången i ordning eller så som bandet återvänt till Ullevi genom åren så kan publiken inte få nog, med ett sådant välkomnande så skulle det inte förvåna mig om bandet kommer att återkomma ännu än gång innan de lägger ner för gott.

Bandet radar upp flera låtmässiga fullträffar efter varandra, när de sedan spelar Two Hearts och Jake Clemons fullständigt går loss på saxen så är jag i extas. Det är första gången jag ser Bruce live, och jag är så lycklig. Mina kära föräldrar, som även de var på plats, var även de mycket nöjda med kvällen. Även om de påtalade att det märks att tempot blir något lägre och energin något mer dämpad ju äldre Bruce och hans kollegor har blivit. Äldre eller inte, jag måste säga att jag är så imponerat av att en 66-åring kan presentera en scenshow av fyra timmars oavbrutet ös.

Som extranummer kör Bruce och E street bland annat Born in the USA såväl som Born to run. Publikens lättnad är total, någonstans tror jag de flesta precis som jag kände en gnagande oro av att inte få höra dessa monsterhits spelas ut över Göteborgsnatten. Massorna strömmar ut ur arenan, de allra flesta har ett stort leende på läpparna.

Så här efteråt har jag känt en tomhet, men nu är Bruce och bandet på amerikansk mark igen, ska jag kanske ta chansen att se dem på hemmaplan…?